Den svenske filosofen Martin Hägglund har i ett flertal böcker (senast i "Vårt enda liv") hävdat att tron på odödlighet och evigt liv innebär en flykt från detta liv, en vägran att omfamna och värdera det ändliga liv som är vårt. Men vad innebär odödlighet och evigt liv enligt de tänkare som Hägglund kritiserar, såsom exempelvis den nordafrikanske kyrkofadern Augustinus och varför har frågan om odödlighet alltid varit en politisk fråga? I det här föredraget diskuterar teologen Mårten Björk förhållandet mellan politik och odödlighet, tid och evighet, och anknyter bland annat till Augustinus och Hägglund. Mårten Björk är doktor i teologi och research fellow vid Lunds Universitet och Oxfords Universitet.

Tro & Förnuft

Avsnitt 42: Mötesplats med Mårten Björk om Martin Hägglunds "Vårt enda liv"

I sin bok Dependent rational animals vill MacIntyre lyfta fram en bortglömd insikt: människan är ett djur, en biologisk varelse som är starkt beroende av sin omgivning för att kunna mogna till den specifikt mänskliga formen av liv. Människan är  ett djur, men har en kapacitet att ta ett steg tillbaka i relation till sina omedelbara impulser, reflektera över och välja mellan flera olika framtida scenarior. Denna förmåga gör att hon behöver bli en "independent practical reasoner" eller ett moraliskt reflekterande subjekt, som tar ställning på ett i en mening oberoende, men reflekterat vis. MacIntyre är en skotsk filosof, verksam vid Notre Dame i USA som med sin bok After Virtue (som kom 1981) bidrog starkt till dygdetikens renässans under slutet av 1900-talet. I Dependent rational animals (som kom 1999) vill MacIntyre koppla dygdetiken tydligare till människans biologiska natur: en etik som inte tar hänsyn till att vi är biologiska varelser blir irrelevant, menar MacIntyre: "no account of the goods, rules and virtues that are definitive of our moral life can be adequate that does not explain (...) how that form of life is possible for beings who are biologically constituted as we are, by providing us with an account of our development towards and into that form of life." (s. X) En dygd är en internaliserad disposition som bidrar till människans blomstrande. Till skillnad från regeletiken så betonar dygdetiken att en "god människa" är någon som gör det den vill, även om dennes vilja är formad i enlighet med det som leder till blomstring. Till skillnad från andra djur så når inte människan sin blomstring genom att enbart följa sina omedelbara impulser. På det viset finns ett slags avstånd mellan människan och hennes biologiska impulser. Dygdetiken handlar om att odla upp en spontanitet för de handlingar och förhållningssätt som leder till blomstring.

Avsnitt 41: Dependent rational animals av Alasdair MacIntyre

Eva Cronsioe växte upp i ett, som hon säger, städat frikyrkligt hem där tron inte gjorde några större avtryck. Som tonåring kom hon i kontakt med den karismatiska Jesus-rörelsen - en slags förnyelserörelse som bland annat inspirerades av och drog fram bland 60- och 70-talens hippierörelse. Cronsioe beskriver mötet med Gud i Jesusrörelsen som en varm omfamning - som snabbt förbyttes i sin motsats. Teologin var starkt dualistisk och Gud tycktes ha två ansikten: ett i Jesus och ett annat i en vred Gud som var arg på hela världen och som bara kunde tillfredsställas genom Jesu död. Denna kluvna teologi skapade också en inre kluvenhet. Världen blev dualistisk: skapelsens godhet fanns bara i kyrkan och  "världen" var bara fallen. Cronsioe distanserade sig från dessa sammanhang och kom sen att verka som "livsåskådningsjournalist" på Sveriges Radio och Sveriges Television i flera decennier. "Ett bra sätt att få brottas med frågorna utan att bekänna färg" som Cronsioe säger. I början av 2000-talet hittar Eva Cronsioe tillbaka till tron, men i en annan form och blir 2005 präst i Svenska kyrkan. I sin bok Gud i verkligheten beskriver Eva sin resa in i och ut ur Jesusrörelsen och hur hon fann en annan form för sin tro, bland annat med hjälp av de tre tänkare som presenteras i boken: Emilia Fogelklou (1878-1972), K. E Lögstrup (1905-1981) och Ignatius av Loyola (1491-1556). Kärnan i den spiritualitet Cronsioe uttrycker är att skapelsen är i grunden god och "sakramental" - alltså en bärare av Guds godhet. Synden kan bara förstås mot en mer fundamental godhet: människan i grunden god men synden förstör och bryter ner henne. Problemet med synden är inte i första hand att den gör Gud arg utan att den bryter ner människan. Gud sänder sin Son inte för att han är vred utan för att upprätta och fördjupa relationen mellan skapelsen och Skaparen.

Avsnitt 40: Samtal med Eva Cronsioe om att återfinna sin tro

Detta samtal är det första i en serie av två avsnitt som utforskar processer av att lämna (detta avsnitt) eller förändras och komma tillbaka till tron (nästa avsnitt).   Rapporten "Här för att stanna" diskuterades av oss i ett tidigare avsnitt, men även i podden Ex-vangeliet där Amanda Lundin samtalade med programledaren Hanna Larsdotter om rapporten. Vi hade en gemensam kritik: en rapport som vill förstå varför många unga lämnar (fri)kyrkan behöver prata med dem som har lämnat.  I detta samtal pratar vi med Amanda Lundin, som berättar om sin väg ut ur tron och som dessutom ger en del råd till kyrkan.  Det går att dra paralleller mellan Amandas berättelse och en undersökning av The Barna Group där man intervjuat mer än 1000 ungdomar i åldern 18-29 år om varför de lämnat kyrkan.  Utan att påstå att alla berättelser är likadana kan man ändå notera ett par likheter mellan Amandas berättelse och de berättelser som The Barna Group möttes av (se gärna deras lista på sex huvudskäl):  1. Bristen på teologiska tolkningsredskap för att integrera teologi med det vi lär oss om världen via exempelvis naturvetenskapen . Om man, som Amanda säger, kan googla hur gammal jorden är men ens pastor säger något annat så uppstår också en förtroendekris. 2. Ett tydligt "vi och dem-tänkande" där det blir starka åtskillnader mellan kyrkan och världen. Länkar: Amandas hemsida. Artikel av Peter och Christoffer om behovet av att ge unga teologiska redskap för att integrera ett vetenskapligt perspektiv på världen: Svik inte de unga: tro och vetenskap går att förena.

Avsnitt 39: Samtal med Amanda Lundin om att lämna sin tro

Den kristna tron bygger på ett anspråk om att Gud har gett sig till känna eller "uppenbarat" sig själv. Men vad innebär uppenbarelse? Gunton tar fasta på att all kunskap om en verklighet som är utanför oss själva kräver en slags uppenbarelse: det är bara om världen "delar med sig" av sig själv som vi kan få kunskap om den.  Vi kan bara få kunskap om varandra om vi "avslöjar" oss för varandra. Gud har avslöjat sig själv i historien på ett sätt som människor kunde förstå och ta till sig. Därför har uppenbarelsen alltid både en tidlös och en tidsbunden aspekt. Enligt kyrkan har uppenbarelsen sitt klimax i att Gud blir människa i Jesus. Där blir det tydligt att Gud i slutändan inte uppenbarar information om sig själv, utan sig själv. Syftet med uppenbarelsen är inte information om Gud utan gemenskap mellan Gud och människa. Uppenbarelsens syfte är ytterst att föra människor in i  treenighetens inre liv.  Colin Guntons bok A Brief Theology of Revelation är en systematisk reflektion kring vad kyrkan menar med uppenbarelse. Gunton försöker skriva fram en syn på uppenbarelse som både tar hänsyn till att den har sitt ursprung i Gud, men traderas, medieras och tolkas i den kristna gemenskapen.  Samtidigt väcker anspråket om uppenbarelse fundamentalteologiska och religionsfilosofiska frågor, meta-teologiska frågor som Gunton ställer men inte egentligen besvarar. Kanske beror det på att Guntons verktyg är den systematiska teologins, medan frågorna är fundamentalteologiska eller religionsfilosofiska. (Fundamentalteologin beskrivs ibland som en filosofisk "hjälpdisciplin" till den systematiska teologin.)

Avsnitt 38: Colin Gunton om uppenbarelse

I detta avsnitt får vi lyssna till Mats Wahlberg, lektor och docent i systematisk teologi vid Umeå universitet som presenterar och analyserar filosofen David Humes (1711-1776) kritik mot tanken på mirakler. Wahlberg visar att Humes definition av mirakler som en händelse som "bryter" mot naturlagarna inte är den traditionella förståelsen. Den traditionella förståelsen är istället att mirakler är en händelse där Gud verkar utöver naturlagarna.  Om något som går utöver en naturlag också bryter mot en naturlag skulle vi behöva säga att magneten bryter mot gravitationslagen när den får en spik att lyfta (i kraft av elektromagnetiska lagar). Men det säger vi inte, vi säger att magneten verkar utöver gravitationen. Alltså kan man inte säga att mirakler - som Hume tycks tänka - skulle falsifiera naturlagarna. De är bara - om de är verkliga - exempel på att Gud har verkat utöver naturens kapacitet. Oftast verkar Gud enligt den kristna tron genom naturen, men ibland verkar Gud också utöver naturens kapacitet. I inget fall bryter Gud dock mot naturlagarna.

Avsnitt 37: Mötesplats med Mats Wahlberg om mirakler och Hume

Detta är den första föreläsningen från serien "Mötesplats för teologi, filosofi och samhälle" som vi sänder i podden. Framöver kommer vi att regelbundet sända material från denna serie. Se gärna: www.facebook.com/motesplatser för att få information om serien. I denna föreläsning talar Joel Halldorf, lektor och docent i kyrkohistoria, utifrån sin senaste bok: "Gud: Jakten. Om existentiell svindel i det tjugoförsta århundradet." Den första halvtimmen är Halldorfs föreläsning och sedan följer en frågestund på ungefär en timme.

Avsnitt 36: Mötesplats med Joel Halldorf om existentiell svindel

I detta avsnittet av Tro & förnuft  diskuterar vi frågan varför uppemot hälften av alla som vuxit upp i kyrkan lämnar den när de når vuxen ålder. (På torsdag den 18 mars klockan 12.30 är alla som vill varmt välkomna att diskutera avsnittet och denna fråga med oss i ett Clubhouse-samtal som Robert Tjernberg, chefredaktör för Sändaren, är värd för.) Vi diskuterar detta dels utifrån rapporten ”Här för att stanna” som utförts av organisationen Bibeln idag och som försöker analysera detta faktum och vad kyrkan kan lära av det, dels utifrån podden Ex-vangeliets kritik av rapporten, och dels utifrån våra egna reflektioner. Styrkan i rapporten, som vi ser det, är att den ger ett språk för tre dimensioner i människors erfarenhet av att vara troende: 1. Kognitiva eller intellektuella dimensionen. 2. Känslomässiga (eller kanske bättre sagt: andliga och existentiella?) dimensionen. 3. Den sociala dimensionen: relationer i församlingen. Den stora svagheten i rapporten – och där är vi eniga med Ex-vangeliet – är att man inte frågat de som lämnat om varför de lämnat. Det sägs i rapporten att detta vore en viktig uppgift men det sägs också, något märkligt, att de valde att inte göra det dels eftersom underlaget skulle bli för stort och dels för att det kunde vara svårt att komma undan ”konstruerade berättelser”. Det sistnämnda är ett märkligt argument. Så till det som saknas i rapporten, eller kanske snarare det som saknas i (fri)kyrkan: När man lyssnar på ex-vangeliet-podden var det tydligt att det som för dem var ”nerven” i deras vandring från en tro var just intellektuella tvivel. Inom frikyrkan finns det ibland en önskan om att göra om alla tvivel till känslomässiga tvivel. (Denna tendens kan lite tillspetsat beskrivas med uttrycket: ”Om allt man har är en hammare ser allting ut som en spik.”) Men vi lever i en alltmer intellektuell kultur, samtidigt som det man får med sig om man går till kyrkan är en form av teologi som i mångt och mycket rör sig mer på det vardagliga tänkandets nivå.  Kyrkan behöver ge hjälp för människor att kunna relatera sin tro till en vetenskaplig världsbild.  Tips/saker vi nämner i podden: Teologisk reflektion (av Christoffer) om övergången till en vuxen tro: "Teologi och vetenskap i en vuxen tro" Tidskriften Pilgrim. Med tanke på Gud: en introduktion till religionsfilosofins grunder. Santal mellan Erik Åkerlund och John Sjögren i Signumpodden om Hans Urs von Balthasar. Ett föredrag av John Haught, katolsk teolog, specialiserad på relationen mellan vetenskap och religion. (På torsdag den 18 mars klockan 12.30 är alla som vill varmt välkomna att diskutera avsnittet och denna fråga med oss i ett Clubhouse-samtal som Robert Tjernberg, chefredaktör för Sändaren, är värd för.)

Should I stay or should I go? Om (fri)kyrkans medlemstapp

I detta samtal med Eleonore Stump (professor i filosofi vid Saint Louis University i USA) diskuterar vi hennes resonemang i boken Wandering in Darkness: Narrative and the Problem of Suffering som vi har diskuterat i tre avsnitt i podden. Frågor: Varför kallar hon sin respons för ett "försvar" och inte en "teodicé"? Ska hennes bok läsas som ett "globalt försvar" eller som en slags filosofisk "andlig övning"? Finns det en risk att hennes försvar lägger ytterligare en börda på den lidande, att den som lider förväntas inte bara stå ut med sitt lidande utan dessutom finna en försonad relation till Gud i detta? (Stump svarar: egentligen är det inte så att människor behöver uppnå frid och försoning i relation till Gud, snarare är det så att de måste bibehålla en riktning mot det goda - ett slags hopp om och längtan efter det goda.) Varifrån kommer människors intuitiva förståelse av "det goda" ifrån, som Stump menar ligger bakom både fenomen som skam och skuld? Även om det finns kulturellt betingade sådana föreställningar som ibland är missvisande, så menar Stump att det i djupet av den mänskliga personen finns en slags medvetenhet om vad som bidrar till blomstring. 

Mellansnack: intervju med Eleonore Stump om det ondas problem

I detta avsnitt tar vi oss den sista delen av Eleonore Stumps fascinerande bok Wandering in Darkness: Narrative and the Problem of Suffering.  I denna sista delen av sin bok formulerar Stump, med hjälp av Thomas av Aquinos teodicé, sin egen respons till det ondas problem. (Som hon kallar för ett "försvar" och inte en "teodicé" - ett försvar är ett förslag på hur det skulle kunna vara och inte ett anspråk på hur det är.) Stump inleder med att konstatera, något som sällan beaktas, att alla diskussioner om det ondas problem implicit förutsätter en viss värdeskala. Enligt utilitarismen är det högsta egenvärdet "njutning" - men det är inte ju inte det enda sättet att se på tillvaron. Vad är det som det onda förstör? Vari består dess destruktivitet? Det är inte att det hotar njutning i första hand, menar Stump. I relation till människan menar Stump att det ondas destruktivitet går ut på att det hindrar människor från att blomstra som människor och dels att realisera det som de djupast sett längtar efter (desires of the heart). Det finns dels något objektivt - blomstring som människa - och något mer subjektivt: hjärtats begär, ens innersta längtan, som det onda kan hota. För Thomas är det dessutom så att Gud är källan till allt gott, så "hjärtats begär" är i slutändan implicit riktad mot Gud. En viktig sak som Stump inleder med att konstatera är att diskussionen om det ondas problem i relation till Guds existens handlar om förenligheten mellan existensen av det onda vi ser i världen och en viss religiös traditions anspråk om Gud. Då är det inte bara legitimt, utan nödvändigt, i analysen, att ta hänsyn till den religiösa traditionens värdeskala. Som Thomas av Aquino ser det (och här är Stump enig med Thomas) så blomstrar en människa i den mån hon ingår i kärleksfulla föreningar med andra personer - både människor och Gud. Det finns en "objektiv dimension" i vad det är att blomstra som människa och det handlar om kärleksfulla relationer. Dessutom finns det "hjärtats begär" eller "hjärtats längtan" som Stump också menar att det ondas problem hotar och som är relevanta i dessa diskussioner. Kärleksfull förening med andra kräver, menar Stump, en slags intern integration, att vi blir "ett" eller "förenade" med oss själva.  Det kräver att vi når en harmoni mellan våra första- och andra ordningens begär. För om vi är splittrade mellan våra första och andra-ordningens begär, vad i mig är det som andra ska möta och förenas med? Är det den del av mig som strävar i enlighet med mina första- eller den del av mig som söker i enlighet med mina andra-ordningens begär? Stump menar att andra-ordningens begär är mer autentiska uttryck för vilka vi är, eftersom dessa ofta tar in "mer av verkligheten" än våra kortsiktiga begär. Integritet handlar därför om att formas så att ens första- och andra ordningens begär kommer i större harmoni. Men förening med andra kräver också en intern integration eller "förening-med-oss-själva" på ett andra sätt: att vi blir mer transparenta och ärliga för oss själva - och inför andra. Stumps övergripande tes är att lidande kan vara terapeutiskt i denna process; särskilt om lidandet också möts upp av gudomlig tröst (vilket Stump inte menar förutsätter att personen tror på Gud, bara att personen tror på någon slags godhet som hon upplever sig vara i relation till).  Stumps bok är utan tvivel mycket rik och insiktsfull. Men även om man accepterar tanken att lidande kan vara terapeutiskt på detta vis, så innebär det knappast att lidandet är "doserat" på ett terapeutiskt hjälpsamt vis? Det är den stora utmaningen för Stumps försvar. En hel del av  lidandet i världen - framförallt det som är kopplat till naturliga processer - är ju inte korrelerat med människors inre processer, utan följer istället av att världen har en viss given grundstruktur. En grundstruktur som på det generella planet är god: den är regelbunden och har möjliggjort uppkomsten av liv, medvetande och möjligheten till kärlek med mera. Men det är en regelbunden struktur som också möjliggör mycket lidande. Inom vissa diskussioner kring det ondas problem skiljer man därför på "system-teodicéer" - som försöker visa att ett visst system, på en generell nivå, har en god struktur - och "individ-teodicéer" som förutsätter att Gud behöver agera utanför systemet för att kompensera dem som råkat illa ut. Alla teodicéer från teologiskt håll betonar att ur ett kristet perspektiv är inte tillvaron över i och med den biologiska döden. Det möjliggör att Gud skulle kunna agera "utanför systemet". Vi nämner också att vi har en blogg: http://www.troochfornuft.wordpress.com/home Och en Facebooksida: http://www.facebook.com/troochfornuft På bloggen har vi även länkat till en intressant mini-intervju med Eleonore Stump om sin bok: Gud och det onda.    

Avsnitt 33: Det ondas problem del 3

Sändarens chefredaktör, Robert Tjernberg, skickade med en fråga till podden: om det finns medvetet liv på andra planeter, bör kyrkan då skicka missionärer i rymden? Bakgrunden för frågan var en intervju med exegeten Rikard Roitto där denna fråga diskuterades. Frågan i sig väcker många delfrågor, som: - finns det liv på andra planeter? - finns det intelligent, själv-medvetet, existentiellt medvetet liv på andra planeter? - hur förhåller sig det universella i den kristna tron till det partikulära i att Gud blev människa i en viss tid och på en viss plats?  Poddarna landar i att mission till andra civilisationer kräver att det först finns en "moralisk gemenskap" mellan denna civilisation och vår civilisation. Bara genom att först lära känna varandra kan frågan om mission på ett vist sätt besvaras. Dessutom aktualiserar frågan två olika sätt att se på relationen mellan Gud och världen: är Gud frånvarande från skapelsen förutom i uppenbarelsen? Detta kallar teologen David Tracey för en "dialektisk" förståelse av relationen mellan Gud och världen.  Eller intensifierar och avslöjar uppenbarelsen Guds närvaro i skapelsen? Detta kallar teologen David Tracey för en "analog" förståelse av relationen mellan Gud och världen. Det senare perspektivet möjliggör att hålla ihop det unika i uppenbarelsen utan att för den sakens skull tro att den som inte nåtts av den kristna uppenbarelsen inte skulle ha någon erfarenhet av det gudomliga.  Länkar:  Conor Cunninghams föredrag på Ian Ramsey Centre. Fermis paradox. Justinus Martyrens tanke om det utspridda ordet: "Logos spermatikos". Vad krävs för att en planet ska kunna hysa liv under så lång tid att medvetet liv uppkommer? Denna artikel besvarar detta delvis. Convergent evolution

Avsnitt 32: Mellansnack om missionärer i rymden

Vad är egentligen problemet med det onda som drabbar människor - vari består närmare bestämt dess destruktivitet? Stump menar att det framförallt har att göra med ett lidande som hindrar människor från att blomstra och att nå sitt hjärtas längtan.  I detta avsnitt diskuterar vi den tredje delen i Stumps bok Wandering in darkness: narrative and the problem of suffering. Stump vill här presentera fyra bibelberättelser - vilka hon i nästa del av boken skall använda för att förklara Thomas av Aquinos teodicé, och sedan utforma sitt eget "försvar" med hjälp av Aquino och sin läsning av dessa berättelser. Centralt för Eleonore Stumps resonemang är skillnaden mellan "franciskansk" och "dominikansk" kunskap. Den franciskanska kunskapen kan liknas med den kunskap du får om en person när du lär känna henne och umgås med henne och den dominikanska kan jämföras med den kunskap du kan få genom att läsa tredje-personbeskrivningar om henne.  Stump menar att fransciskansk kunskap också kan förmedlas genom berättelser (som inte går att översätta till ett antal påståenden) och hon menar att denna typ av kunskap krävs för att bearbeta det ondas problem. Det vill säga vi kan lära känna en person på det franciskanska viset också genom att läsa berättelser om henne, där hennes agerande och attityder gestaltas. I detta avsnitt diskuterar vi Stumps läsning av fyra bibelberättelser som berör lidandets problem: Jobs bok, berättelsen om Simson och Delila, berättelsen om Abraham, Sara, Isak, Hagar och Ismael samt berättelsen om uppväckandet av Lazarus (som Stump menar egentligen ska läsas som en berättelse om Maria från Betania, Lazarus syster). Stump har i denna läsning inte själv presenterat sin teodicé - det kommer som sagt att ske med hjälp av denna läsning i kombination med en analys av Thomas av Aquinos teodicé.  Men Stump lyfter fram några aspekter i sin läsning: Gud och det goda är inte på olika sidor. Job har rätt (också enligt Gud i berättelsen, enligt Stump) när han protesterar mot att böja sig under Gud bara för att Gud skulle vara regenten i universum.  Gud vill ingå i Jag-Du-relationer med sin skapelse, särskilt med människan.  I de berättelser Stump presenterar tycks det finnas en logik i att det som drabbar dem blir vägen till en större godhet. Stump är noga med att säga att det onda som drabbar en enskild person inte kan berättigas enbart med att det leder till något gott för en annan.   

Avsnitt 31: Det ondas problem (del 2): Berättelser om lidande

I detta avsnitt av Tro & Förnuft-podden diskuterar vi det ondas problem utifrån den första delen av den amerikanska religionsfilosofen Eleonore Stumps bok Wandering in Darkness: Narrative and the problem of suffering.  Även om det finns en viktig kritik som säger att teologin och kyrkan inte ska försöka bearbeta det ondas problem intellektuellt utan enbart ge en praktisk respons till det onda, finns det också en plats för vad den förre påven kallade för "Intellektuell diakoni": att hjälpa människor i sin brottning över intellektuella utmaningar mot tron, där det ondas problem utgör den kanske allvarligaste invändningen mot kristen tro. Stump menar att för att bearbeta det ondas problem teologiskt krävs en annan typ av kunskap än den som går att sammanfatta i påståenden (det vill säga "propositionell kunskap"). Vi behöver också sådan kunskap som förmedlas genom berättelser och genom personer. Detta kallar Stump för "Franciskansk kunskap" som hon kontrasterar med "Dominikansk kunskap" som är påstående-kunskap. I sin bok diskuterar Stump både denna typ av kunskap, vad som kännetecknar den typ av gemenskap som fås i Jag-Du-relationer och vad kärlek är. Kärleken är, menar Stump, kombinationen av både ett begär till den andres goda och ett begär efter förening med den andre. I detta avsnitt diskuteras den första tredjedelen av Stumps drygt 600 sidor långa bok. I de två följande avsnitten bearbetas resten av boken. Andra saker som diskuteras är Trump, skillnaden mellan skuld och skam, om sabbaten kan vara ett motmedel mot polarisering och kulturkrig och Sara Parkmans musik som bön i en ännu mer primär eller fundamental mening än det som sker i kyrkan. Länkar: Intervju med Stump: "Does evil disprove God?" Samtalet mellan Rabbi Jonathan Sacks och Miroslav Wolf: https://youtu.be/bWpQ-23OBtU?t=775 Sara Parkman: "Jag ropar (Kyrie Eleison)" N T Wright har en intressant reflektion om kyrkans respons till Coronaviruset: "Christianity offers no Answers About the Coronavirus. It's Not Supposed To." Hållpunkter i programmet: 0-7.20 minuter: Introduktion: Trump, det polariserade USA med mera. 7.20: Spaning: Sabbat som motvikt mot polarisering? 11.20: Bör man ens försöka hitta en teodicé? 33.40: Kan man analysera "kärlek"? (Stump: Japp!) 40: Skillnaden mellan skam och skuld och hur skuld och skam kan hindra förening med mig själv och mellan mig själv och andra. 42.30: Frankfurts distinktion mellan första- och andra ordningens vilja och hur det kan belysa syndafallsberättelsen.

Avsnitt 30: Eleonore Stump om det ondas problem (Del 1)

Vi presenterar en ny serie i podden - "mellansnack" - där vi lägger upp material som är mindre redigerat, oftast inte inspelat i studio, och kortare än våra vanliga avsnitt. Detta avsnitt är en intervju med Andrew Pinsent som är fysiker och präst och forskningsdirektor vid Ian Ramsey Centre for Science and Religion. Denna intervju gjordes i samband med att Pinsent var huvudföreläsare vid en konferens som anordnades av nätverket Kristen i akademin. I intervjun pratar vi om varför Pinsent sadlade om från fysiker till teolog, vad man egentligen gör vid Ian Ramsey Centre och hur man ska förstå relationen mellan naturvetenskap och teologi. Länkar Ian Ramsey Centre for Science and Religion The Science and Religion Debate - An Introduction Artikel av John Polkinghorne, en annan fysiker och teolog, om vetenskap och religion-dialogen.  Special Divine Insight: Escaping the Snow Queen's Palace Artikel av Pinsent där han reflekterar över skillnaden mellan kunskap om objekt och kunskap som fås genom Jag-Du-relationer och hur detta kan relatera till frågan om hur Gud kommunicerar med oss. Videoföreläsningen med Andrew Pinsent "The true, the good and the beautiful" as sources of knowledge Andrew Pinsent höll denna föreläsning på konferensen 2-3 oktober på Sigtunastiftelsen som anordnades av "Kristen i akademin".

Mellansnack avsnitt 1: Intervju med Andrew Pinsent

I våras sände Sveriges Television sin uppmärksammade och mycket uppskattade dokumentär om Knutby-tragedin. Under sommaren följde en debatt i tidningen Dagen om huruvida Knutby synliggjorde vissa teologiska "riskfaktorer" som pingströrelsen och den karismatiska kristenheten generellt behöver se upp med. Peter Halldorf sammanfattade dessa teologiska riskfaktorer i en debattartikel med uttrycket att "fundamentalism finns på fler håll än Knutby". Detta samtal handlar om Knutby, fundamentalism och sökandet efter en vuxen tro. Utifrån grundtanken att fundamentalism kan förstås som ett försök att vara barn som vuxen, det vill säga att försöka relatera till Gud, tron och världen som om ens vuxna intellekt inte fanns, diskuterar vi i denna podd relationen mellan fundamentalism, Knutby och en vuxen tro. Som inspiration för samtalet har vi läst Ylva Eggehorns bok Språk för en vuxen tro, debatten i tidningen Dagen mellan Daniel Alm och Peter Halldorf, sett Knutbydokumentären och även Expressens serie om barna-tro. Länkar till saker vi pratar om i programmet: Peter Halldorf: "Fundamentalism finns på fler håll än i Knutby" Erik Åkerlund om Corona och Franklin-effekten. Knutby-dokumentären på SVT Hello Saferide (people are like songs): I wonder who is like this one. Mikael Kurkiala-avsnittet: "Får själen plats i moderniteten?" James KA Smith-avsnittet - om boken Du är vad du älskar: "Människan är inte ett tänkande ting".

Avsnitt 28: Knutby, fundamentalism och sökandet efter en vuxen tro

En podd för dig som inte vill välja mellan tro och förnuft, vetenskap och religion. Programledare är religionsfilosoferna Christoffer Skogholt och Rikard Dahl.

hubhopper

Tro & Förnuft

hubhopper