Pianisten Jan Johanssons tolkning av Visa från Utanmyra väcker många minnen: sommar, gryningsljus, skog och promenad längs en grusväg. Hur hittade han visan och varför blev melodin så omtyckt? Berättelsen om Visa från Utanmyra börjar på tidigt 1960-tal. Stora förändringar sker i samhället, i städerna river man gamla kvarter och bygger nya. Även inom svensk jazz sker förändringar: The beatles är inne, storbandsjazzen är ute och jazzmusikerna får därför färre jobb. Pianisten Jan Johansson inser att han behöver ett nytt musikaliskt projekt för att klara sig, han går till biblioteket och letar i arkiven. Där hittar han en tjock bok, Svenska låtar, en samling med 24 böcker fulla med folkmusik som musikforskare upptecknade under början av 1900-talet. En dag hittar han "Visa från Utanmyra" och blir nyfiken. Journalisten Irma Norrman berättar historien bakom Jan Johanssons tolkning av Visa från Utanmyra. I programmet medverkar Erik Kjellberg, professor i musikvetenskap och kompositören och pianisten Elise Einarsdotter.

Klassikern

”Visa från Utanmyra” – från Sollerön till Jan Johanssons sista spelning

Synthpopbandet Ratatas sista album kom 1989, samtidigt som Europa var i gungning. Världen skulle för alltid komma att förändras. Författaren Cecilia Hansson berättar om hur "Människor under molnen" med sitt benhårda allvar och gnistrande elektroniska vemod ringade in en tidsanda som präglades både av die Mauer och der Mauro. Ratata var stilbildande. Elektronikan, de tjusiga kläderna och den blasé Östermalms-coolheten i kombination med de suktande, sentimentala sångerna kändes helt nytt i det svenska landskapet. Samtidigt hände saker ute i Europa och världen, flera hundra mil bort. Upproren och de fredliga revolutionerna bubblade. Perestrojka, glasnost, den nya öppenheten som om bara några månader skulle förena östra och västra Europa. Människorna under molnen i Östeuropa hade andra planer än att tiga still bakom taggtråd och mur.

"Människor under molnen" – hur Ratata fångade sin samtid

Den franska författaren Marguerite Duras har förändrat romanen men vad gjorde hon med filmen? Trött på att få sina filmmanus förvanskade av regissörerna bestämde hon sig för att göra dem själv. Katarina Wikars tar sig en titt på hennes film "India Song" från 1975. De som talar är aldrig i bild. Kameran rör sig lika långsamt som en zenbuddistisk munk. De som är i bild gör ingenting. Bara väntar. Allt har redan hänt. Händer hela tiden. Fast det syns inte på utsidan mer. Vad gör de på dagarna? De har hur mycket tid som helst att vara fångar i sina vaga känslor. Duras urholkar sina karaktärer, sa någon. Nära nollpunkten. De vet ingenting. Dansade de? De dansar. Vicekonsuln gråter. Varje natt. Morgonen därpå finner den egentliga filmen sin form i minnet, sa Duras. Somligt har då redan försvunnit helt. Annat har förändrats på ett avgörande sätt under natten. Ur radioarkivet: Carl-Johan Malmberg, Anita Björk och Anders Ahlbom.

"India Song" av Marguerite Duras - filmen som börjar dagen efter

I utkanten av Östra kyrkogården i Malmö ligger en brutal blomsterkiosk i betong, byggd 1969. Arkitekten Sigurd Lewerentz (1885-1975) ritade huset i slutet av sitt liv, när han var över åttio. Arkitekten Sigurd Lewerentz (1885-1975)  är en av Sveriges internationellt mest uppmärksammade arkitekter. Blomsterkiosken är hans mest avskalade och extrema, fri från allt onödigt. Byggnaden saknar hängrännor och fönstren är fastsatta med svart fogmassa. Hit kommer människor från hela världen för att studera Lewerentz lösningar. Louise Epstein har tittat på huset tillsammans med arkitekterna Lars Asklund och Janne Ahlin. En Klassiker från 2009.

Blomsterkiosken av Sigurd Lewerentz – brutal betong i Malmö

Vad hade du gjort om du vaknade upp på morgonen förvandlad till en jättestor insekt? Det ödet är vad som drabbar Gregor Samsa i Franz Kafkas världsberömda novell "Förvandlingen". "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt." Så inleder Franz Kafka sin novell "Förvandlingen" från 1915. Den har blivit kallad världslitteraturens bästa novell och är en tidlös, klassikernas klassiker, öppen för många tolkningar. Själv skrev Franz Kafka till sin fästmö att detta är en avskyvärd berättelse. Han föddes i Prag i en judisk familj och arbetade som försäkringstjänsteman. Hans relation till fadern beskrivs som mycket ansträngd, liksom till systern. Han var storrökare och dog i tuberkulos. Efter sin död blev Franz Kafka en av världens mest kända författare. Hans romaner "Processen" och "Slottet" och novellen "Förvandlingen" har översätts till ett otal språk. Duraid Al-Khamisi berättar om "Förvandlingen" och varför den fortfarande är högst aktuell. Uppläsare är Ludvig Josephson. Översättare Hans Blomqvist och Erik Ågren. Ljud ur Arne Forsbergs uppsättning av "Förvandlingen" från 1970 med Allan Edwall, Tord Stål och Gun Andersson.

Kafkas "Förvandlingen" - en avskyvärd berättelse vi aldrig slutar att tolka

Från Sandarna till Färjestaden, länken mellan arbetarna och fabriken. Hängbron är ett monument över 1960-talets storskaliga samhällsbyggnadsprojekt och ett klassiskt modernistiskt byggnadsverk. Orkestermusik,  fyrverkerier och gratis varmkorvar - Älvsborgsbron vid Göta Älvs mynning invigdes den 8 november 1966 av Olof Palme. Men varför var inte brokonstruktören Sven Olof Asplund själv på plats? Älvsborgsbron fick Sveriges längsta fritt hängande brospann vid den tiden och det var den bredaste hängbron i världen när den invigdes 1966. Men Sven Olof Asplund och hans team var aldrig intresserade av att slå rekord. Tillförlitligheten, sa han, det är den viktigaste egenskapen hos en bro. Anna Tullberg berättar historien om Älvsborgsbron och minns de känslor av skräck och längtan som bron också väcker.

Älvsborgsbron - Göteborgs port mot väster

"Till sista andetaget" med Jean-Paul Belmondo och Jean Seberg var en odåga när den kom, utan respekt för filmens konventioner. Nu räknas den till en av nyckelfilmerna inom den franska nya vågen. I Jean-Luc Godards debutfilm "Till sista andetaget" förenas kärlek till Paris, till filmen och till amerikansk populärkultur. Och, förstås, till upproret. Har den uppkäftiga rebellen bättrat sig, eller ser historien om biltjuven Michel och studentskan Patricia fortfarande lika näbbig ut? Mårten Blomkvist har tagit sig en titt.

"Till sista andetaget" – respektlös odåga om uppror och kärleken till Paris

Rockgruppen Deep Purple befann sig 1971 i schweiziska Montreux för att spela in albumet "Machine Head" i stadens kasino, med hjälp av Rolling Stones mobila studio. I en paus under inspelningen genomförde Frank Zappa och "The Mothers of Invention" en konsert i kasinot. En person i publiken avfyrade då en signalpistol som träffade dekorationerna i taket som tog eld. Branden förstörde hela byggnaden, men publiken lyckades utrymma lokalen i tid. Medlemmarna i Deep Purple satt sedan på sitt hotell och såg hur röken från branden slog ut över Genèvesjön Smoke on the Water. Gunnar Bolin och Karsten Thurfjell berättar historien på plats, utanför kasinot vid kajen i Montreux och sjunger dessutom "Smoke on the water". En Klassiker från 2014.

"Smoke on the Water" - rockhistoriens mest kända gitarriff

Mikael Timm om den tyske konstnären Anselm Kiefers berömda staty Bok med Vingar. Den är en publikmagnet som lockat museibesökare, fotograferats otaliga gånger och inspirerat till emojs. Vem hade kunnat tro att den flitige Anselm Kiefer som studerade latinska språk och juridik på 60-talet skulle blir en av efterkrigstidens mest omtalade konstnärer. Och förmodligen den med störst ateljé: 35.000 kvadratmeter utanför Paris. Hans konstverk finns i museer världen runt: jättelika oljemålningar av krigslandskap, träsnitt av landskap och blommor, installationer med störtade flygplan och sjunkna u-båtar. Och så hundratals målningar, och skulpturer som på ett eller annat sätt föreställer böcker. En av Kiefers mest älskade verk är statyn Bok med vingar från 1992. De stora änglavingarna ger bokfågeln en vingbredd på drygt 5 meter. Den ser ut att kunna lyfta, den skimrar. Ändå är till största delen gjord av bly, Kiefers favoritmaterial. Kiefer har sagt att skulpturen är en symbol för lärande, för överföring av kunskap. Och tillagt att han gör sina böcker för att orientera sig i myterna. Kanske har den bevingade boken har en direkt koppling till Anselm Kiefers barndom. Han föddes 1945 och växte upp i ruinerna efter kriget och har flera gånger berättat om sina minnen av att leka med allt trasigt som låg i ruinerna.

"Bok med vingar" - statyn av bly som flög över världen

"Latinamerikas öppna ådror" är ett centralt verk från 1971. Författaren Eduardo Galeano från Uruguay (1940-2015) var en Latinamerikas viktigaste intellektuella. Sveriges radios f.d. latinamerikakorrespondent Lars Palmgren berättar om bokens betydelse och när han själv läste den för första gången på 1970-talet, Galeanos skoningslösa uppgörelse med USA och Europa men också ett verk författaren senare tog avstånd ifrån. En Klassiker från 2015.

"Latinamerikas öppna ådror" - ekonomisk och politisk historia i backspegeln

Vilka designföremål blir klassiker? Är det de stilrena och enkla - eller de som är ett med sitt specifika decennium? Eller de som går före sin tid? Anders Pehrson tog över lamptillverkarföretaget Ateljé Lyktan efter formgivaren Hans Bergström 1964. Under hans tid tillverkades och formgavs många lampor som idag har belönats med klassiker-stämpel. En av dem är "Bumlingen" där Anders Pehrson står som designer. Den fanns i en mängd färger - från gult till blått och brunt och grönt. Och lampan tillverkas än idag av Ateljé Lyktan. Gunnar Bolin talar med designhistorikern Sara Kristofferson, Lena Bong, före detta informationschef på Ateljé Lyktan och kulturjournalisten Eric Schüldt om lampan som möblerat svenska hem och offentliga miljöer i mer än femtio år. En Klassiker från 2009.

"Bumlingen" - lampan som alltid kommer tillbaka

Filmen från 1971 var ingen succé när den kom. Trots det har den kommit att påverka en hel genre. Den franska kontakten syftar på en knarkkleverans från Marseille. Filmen blev stilbildande för polisgenren decennier framåt med sina broar, viadukter, gator och en urban metropolisskildring filmad på plats. William Friedkin har regisserat, Gene Hackman spelar huvudrollen och Don Ellis har komponerat musiken. Men The french connection blev ingen publiksuccé vid premiären i Sverige och gick på ödsliga bakgator. Maria Edström har sett om en film från 1971 i en klassiker från programmets barndom 2008.

”The french connection” – stilbildande för decennier av polisfilmer

Kisho Kurokawas kapselhotell i Tokyo är från 1972, och det konstigaste huset i hela världen. Hotellet är själva sinnebilden för den japanska metabolismen. Metabolismen är arkitekturen från glansdagarna, högkonjunkturens sextio-och tidiga sjuttiotal. Det skulle byggas motorvägar i himlen mellan kluster av skyskrapor, staden skulle växa som en levande organism, reproducera sig, förändra sig efter omgivningen, vara flexibel, flyttbar, temporär och möjlig att återvinna. Metabolismen kom till som ett gigantiskt världsförbättrarprojekt. Ideala städer skulle leda till bättre samhällen. Kan man idag lära någonting av metabolismen? Det lilla kapselhotellet  i Shimbashi har länge varit rivningshotat, i Japan är man inte så sentimental då det gäller att bevara hus, och lagen skyddar inget byggt efter andra världskriget. I programmet går Katarina Wikars också upp på taket på New Sky Building tillsammans med Mike John Grist, skribent och urban explorer, bosatt i Tokyo. Detta är en Klassiker från 2011 men husen står fortfarande kvar.

Nagakin Capsel Hotel - japansk metabolism som bäst

Måns Hirschfeldt om konstnären Carl Fredrik Reuterswärd som gick sin egen väg genom 60-talet och om ett av hans mest kända verk - en annons införd på sidan 10 i New York Herald Tribune i januari 1963. Det är ett minimalt konstverk, bara 5 gånger 45 millimeter, men gesten var desto större: Reuterswärd trängde sig in mellan världsnyheterna bara för att meddela att han tänkte stänga butiken i 9 år. Vilket han förstås inte gjorde men när konstnären gick bort 2016 så stod det Closed for holidays i tidningarnas dödsannonser stängt för semester.

"Closed for holidays" av C F Reuterswärd - litet konstverk med stort budskap

Gustav II Adolf grundade Göteborg 1621. För att minnas detta lät Göteborgs stad i mitten av 1800-talet beställa en staty av kungen. Hör vad som hände med de olika gjutningarna innan han kom på plats. Hjältekonung har han kallats i historieböckerna, men krigarkonung vore ett bättre epitet. Han var fullt sysselsatt med trettioåriga kriget som till stor del böljade fram och åter över nuvarande Tyskland. Det var viktigt att statyn av Gustav II Adolf "indignerande med högra handen stället för staden, det vill säga han skulle peka med sin högra hand: där ska staden ligga! Uppdraget gick till konstnären Bengt Erland Fogelberg som mest arbetade i Rom. Första gjutningen fick kasseras, den andra gjutningen lyckades men fartyget som skulle frakta statyn till Göteborg gick i kvav, statyn hamnade på havets botten vid Helgoland. Driftiga helgolandsbor lyckades dock bärga statyn, men staden Göteborg tyckte att den begärda bärgarlönen var för hög och beställde i stället en ny tredje kopia som äntligen kunde placeras på Gustav Adolfs Torg 1854. Det där andra exemplaret, som legat på havets botten, såldes till Bremen, där den märkligt nog restes i centrala stan och fick stå där tills Andra världskriget bröt ut. Då behövdes statyns koppar till annat, Gustav Adolf smältes ner för att användas inom tyska krigsindustrin. Ett bra exempel på ödets ironi: Gustav II Adolf kom till slut att kämpa på sina forna fienders sida. I programmet intervjuas Håkan Wettre, f d intendent på Göteborgs Konstmuseum och musiken vi hör är Salve Decus Suecorum Rex Gustave Adolphe, en hyllningskör skriven på 1600-talet och utdrag från Hugo Alfvéns Skådespelsmusiken ett stycke för kammarblåsare som heter Gustav II Adolf. Programmet är gjort av Mia Gerdin och sändes första gången 7 maj 2011.

Gustav II Adolf-statyn i Göteborg - en statys öden och äventyr

Kulturredaktionen lyfter fram verken vi vill minnas ur historien och utnämner moderna klassiker. Ansvarig utgivare: Katarina Dahlgren Svanevik

hubhopper

Klassikern

hubhopper