Få branscher har så hårda krav på återvinning som bilbranschen. Enligt branschen lever man upp till kraven, men Prylarnas pris granskning visar att det finns mycket som kan bli bättre. Enligt lagen måste 85 procent av bilarna materialåtervinnas eller återanvändas. Mycket av metallerna återvinns, men Prylarnas pris kan bland annat visa att plast i bilar i princip inte återvinns alls. Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris

Prylarnas pris 5: Bilskrotarna

Vad kan göras åt den korta livslängden på våra prylar och att så lite plast återvinns? Ska politikerna styra över detta?  I en debatt som sändes direkt 24 oktober 2019 möttes politiker från fyra riksdagspartier för att debattera ett par av Prylarnas pris avslöjanden. Medverkande i debatten: Per Bolund (MP), Louise Meijer (M), Jens Holm (V), Martin Kinnunen (SD). Programledare är Li Hellström, reporter på plats Maja Lagercrantz och producent för debatten är Marie Nilsson Boij. Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris extra: Debatt

Svenska storföretagen Ikea och Electrolux jobbar med att hitta nya affärsmodeller, men att fortsätta att växa och samtidigt minska miljö- och klimatpåverkan är inte enkelt. Det visar Prylarnas pris sjunde avsnitt. Prylarnas pris tar också upp konsumenternas beteende och forskning som visar att vi konsumenter tror att vi köper mindre, trots att vi egentligen köper mer. Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris 7: Är det dags att prylbanta?

Delningsekonomi pekas ut som en lösning för att minska utsläppen. Men Prylarnas pris granskning visar att vissa delningstjänster i själva verket kan öka utsläppen av koldioxid. Delningsekonomin beskrivs som en lösning som gör att vi behöver köpa mindre prylar och istället dela på dem vi har. Men när Prylarnas pris tittar närmare på hur det fungerar i verkligheten hittar vi bland annat forskare som menar att det kan handla mer om vackra ord än verklig effekt. Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Maria Ridderstedt maria.ridderstedt@sverigesradio.se Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris 6: Sparkcyklar överallt - är det bra att dela?

Enligt den officiella statistiken materialåtervinns nästan hälften av plastförpackningarna i Sverige. Prylarnas pris undersöker verkligheten bakom siffrorna och hittar en helt annan bild. Plast står för nästan dubbelt så stora koldioxidutsläpp som flyget. Att sluta slänga plasten och återvinna den till ny plast är ett sätt att minska utsläppen, men Prylarnas pris undersökning visar att bara en liten del av plastförpackningarna i Sverige verkligen blir ny plast. Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris 4: Återvinningsbluffen

Elbilen pekas av bilföretagen ut som en lösning på klimatkrisen, men vilket ansvar tar bilföretagen för de miljöproblem som elbilarna riskerar att skapa. I de nya elbilarna går det åt mycket mer så kallade jordartsmetaller än i bensinbilar och Prylarnas pris granskning på plats i Kina visar att  utvinningen av de  här metallerna orsakar svåra föroreningar där de bryts. Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris 3: Bilbranschens mörka hemlighet fortsättningen

Elbilen pekas av bilföretagen ut som en lösning på klimatkrisen, men Prylarnas pris granskning visar att en satsning på att elbilarna riskerar skapa stora miljöproblem.  I de nya elbilarna går det åt mycket mer så kallade jordartsmetaller än i bensinbilar och vår granskning på plats i Kina visar att utvinningen av de här metallerna orsakar svåra föroreningar där de bryts. Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris 2: Bilbranschens mörka hemlighet

De elektriska prylar vi använder i våra hem tillverkas för en allt kortare livslängd. Ju kortare tid vi använder dem desto sämre för miljö och klimat. Prispressen på hushållsapparater får många tillverkare att välja billigare och sämre material. Och nu hävdar forskare att för allt fler produkter har vi passerat en gräns när kvaliteten blir lidande. Ett av företagen som granskas är Svenska Electrolux som erkänner att de för tre till fem år sedan upptäckte kvalitetsproblem på sina mindre hushållsapparater, men att det är något som de jobbar med att förbättra. Av: Daniel Öhman, daniel.ohman@sverigesradio.se Ljudtekniker: Marie Persson Prylarnas pris finns också på instagram. Tipsa gärna på prylarnaspris@sverigesradio.se

Prylarnas pris 1: ”Allt som säljs går sönder”

Varför fortsätter vi äta så mycket kött? Daniel Öhman och Malin Olofsson granskar politiken bakom våra matvanor och hur det påverkar både vår hälsa och miljön. Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se Imperial Valley i Södra Kalifornien. Rakt västerut på andra sidan bergen ligger San Diego, åt alla andra håll ligger öken. Men här i Imperial Valley är det grönt.  Spikraka rektanglar av gröna fält inramade av kanaler. Marken är platt som en pannkaka. Här odlar Ronnie Leimgruber AlfaAlfa hö. AlfaAlfa hö (eller blålusern som det egentligen heter på svenska) ser ut som vanligt hö men är egentligen en baljväxt som passar bra som proteinfoder för nötboskap och får.Men höet Ronnie odlar är inte till för amerikanska kor.Ronnie är hö-exportör.Vi sänder vårt hö till massa länder. Kina och andra länder säljer teknikprylar till oss så det är billigt för oss att fylla de tomma containerna med hö när de ska tillbaka.Transportkostnaden är faktiskt lägre till Kina än till norra Kalifornien.Havsfrakten är nästan gratis. 90 procent av kostnaden är härifrån till hamnen i Long Beach.När jag är här är torkan i Kalifornien inne på fjärde året. Längre norrut måste bönderna borra efter vatten å i städerna får folk inte vattna gräsmattan eller fylla sina pooler.Men vatten är inget problem för Ronnie.Vattnet får de från Colorado floden där världens största vattenreservoarer ligger.Hans farfar började bruka jorden sen innan andra världskriget har så kallade seniora vattenrättigheter och kan ta så mycket de vill långt innan andra får.Vi har väldigt säkra rättigheter. Vi får vatten innan de i Las Vegas eller Phoenix får något så får vi.Alfa Alfa hö kräver mycket vatten, 15  procent av allt vatten som används i jordbruket i Kalifornien  går till Alfa Alfa.Jag bryr mig inte om hur mycket vatten jag använder jag bryr mig om hur mycket produktion jag får. Valet av gröda styrs av en enda sak PENGAR Alla beslut hos oss lantbrukare baseras på vilka intäkter det ger.Coloradofloden rinner genom USAs största vattenreservoar. Lake Mead. Men sjön har förlorat 60 procent av sitt sedan 80 talet. Vattenytan har sjunkit 50 meter.Nästan en tredjedel av all Alfa Alfa som odlas går på export. Det betyder att 400 miljoner ton vatten från Coloradofloden förvandlas till hö och skeppas i väg.Och konkurrensen om Colorado flodens vatten ökar, de växande storstäderna där invånarna inte längre får vattna sina gräsmattor eller fylla sina poler. Andra bönder och naturen:Politikerna gör nya miljöregler som ska rädda en liten fisk säger, Ronnie Leimgruber. Det som händer är att vi tar vatten utanför det område som floden når. Det betyder att floden inte når havet. Coloradofloden är en av de största floderna i USA och den når inte kusten. Det är en stor påverkan på miljön, säger Cedric David som är vattenforskare på rymdstyrelsen Nasa där de med hjälp av satelliter studerar hur vattnet påverkas av det moderna jordbruket.Majoriteten av vattenrättigheterna ägs inte av staten i Kalifornien utan av bönderna i Imperial Valley. Bönderna Exporterar vatten, säger Randall Hanson som jobbar för USA:s geologiska undersökningar håller med. Mycket mer än staten har. Men det är bara en kortsiktig lösning enligt Randy. Till slut tar ju vattnet slut.De exporterar vatten. De lever på lånad tid, säger han.Den globala köttkonsumtionen har dubblats sen 1990, även mjölkkonsumtionen ökar snabbt.Forskarna säger att situationen är helt ohållbar. Vi äter för mycket kött och mjölkprodukter. Och det är foderförsörjningen som är det stora problemet. Hälften av all jordbruksmark i världen går åt till att odla djurfoder. Över hela världen försvinner grundvattenresurserna snabbt. Och det finns en gemensam nämnare.Den gemensamma nämnaren för platser där grundvattnet försvinner är att det sker på samma platser där det bedrivs ett intensivt jordbruk säger Cedric David på Nasa.Hälften av åkermarken i världen går idag åt att odla mat till djur. Att förädla mat genom ett djur är helt enkelt ineffektivt. Det går åt upp till fem gånger så mycket vatten att producera kött som till vegetariska alternativ som bönor och linser. Komjölk kräver tre gånger så mycket vatten som sojamjölk.Vi kan ta ett annat exempel. Utsläpp av växthusgaser.2/3 delar av hela jordbrukets utsläpp av växthusgaser kommer från djuruppfödningen. Men om vi kollar hur stor andel av de kalorier som människor värden över får från kött fisk ägg och mjölk så är det bara en femtedel.  En femtedel av maten vi äter står alltså för 2/3 delar för utsläppen.Omvänt får vi 4/5 delar av vår energi från plantbaserade livsmedel men de står bara för en tredjedel av utsläppen.  Det finns med andra ord ett enormt utrymme för förbättringar. Bara genom att lägga om vår diet.Och inte nog med det. Mycket kött skadar vår hälsa. Särskilt skadligt är rött kött alltså kött från fyrbenta djur som kor och grisar och processat kött alltså korv bacon och skinka.Forskning visar att det ökar risken för cancer hjärt-kärlsjukdomar och övervikt Ronnie Leimgruber har annat att tänka på hans traktor har gått sönder och han är på väg för att träffa släkten i Colorado.Jag har ingen möjlighet att påverka politiken. Jag oroar mig för saker jag kan påverka.Om du var politiker då skulle du tillåta export av Alfa Alfa?Det beror på om man är socialist eller kapitalist. Jag är kapitalist och då låter man ekonomiska krafter styra ekonomin.Vad driver dig?Det är kul att tjäna pengar.Vad är det som du gillar med det?Det är kul att tjäna pengar. Det får ekonomin att fungera och jag kan göra vad jag vill.  Det här är bara ett exempel på hur den ökande globala efterfrågan på kött gör att det blir allt svårare att få djurfodret att räcka till alla djur. Stora delar av världens djur är beroende av importerat foder och ofta, inte bara i Kalifornien skapas stora problem lokalt i de regioner som odlar fodret. (Lyssna gärna på tidigare reportage om Brasiliens sojaodlingar. Makthavarna säger ofta att ansvaret ligger hos oss konsumenter att det är upp till oss att informera oss och göra val i butikerna men det är inte lätt att hålla reda på alla fakta i den globaliserade industriella köttproduktionen. Så vad gör då de valda politikerna? De som har matten. Jo den svenska regeringen håller faktiskt på att ta fram en livsmedelsstrategi för ett mer hållbart jordbruk.Varje land behöver en livsmedelsstrategi. Vad vill vi med våra livsmedel? Det flesta länder har en sådan. Vi borde egentligen ha jobbat med de här frågorna mycket tidigare, säger Sven Erik Bucht, säger Sven Erik Bucht socialdemokratisk landsbygdsminister med tydligt känga åt den förra regeringen. (Den förra regeringen hade visserligen en strategi också, Den hette Matlandet Sverige)Det handlar såklart om fler arbetstillfällen för svenska jordbrukare. Men det är också ett moraliskt ansvar enligt landsbygdsministern.Hur viktigt är miljöaspekterna? - Det är givetvis väldigt viktigt att man har ett hållbart jorbdurk inte minst i vår land men även påverka att det  är hållbart globalt. Och att just djurproduktionen är ett stort miljöproblem det känner landsbygdsministern till:Jag såg en siffra att när det gäller animalieproduktionen på världsnivå, 20 procent av utsläppen. Men att därför själv skippa köttet är inget han kan tänka sig.  Jag äter kött jag tycker om kött.Hur mycket då?Jag har inte vägt det men jag tycker om kött.Du ser inga miljöproblem med att vi äter för mycket kött i Sverige?Nej inte ser jag det inte på det sättet.Men du har ju en livsmedelsstrategi som syftar till att det ska bli bättre miljö och bättre jordbruk?Men det handlar ju mycket om att öka produktionen i Sverige också en hållbar produktion jordbruk där även det ekologiska kommer in. Men jag tror inte det kommer stå att nu ska ni inte äta kött det kommer inte Livsmedelstrategin ska handla om.Inte heller att ni ska äta mindre kött?Nej det tror jag inte. Inte den typen av pekpinnar.Line Gordon är vice forskningschef på Stockholm Resilience Center som är ett av världens ledande miljöforskningsinstitut. Idag är man i forskarvärlden i princip eniga om att ska vi rädda vår värld så måste vi äta mindre mjölk och köttprodukter:Vi behöver kraftigt minska vår köttkonsumtion. Framförallt här i västvärlden. De trenderna som finns i dag är inte hållbaraVarför då?Jo för köttet har en så enorm påverkan på så många av de här aspekterna av hållbar utveckling påverkar vattenanvändning, markanvändning, näringsämnes utsläpp, förlust av biologuisk mångfald etcVad tänker du om att livsmedelsstrategin inte har en målsättning att minska köttkonsumtionen? Det är ju förvånande nu när vi vet vilka effekterna är på hållbarhetsfrågor men också hälsoeffekter som kommer upp på agendan allt mer. Att man överhuvudtaget inte tar i den frågan är förvånandeMen Sven Erik Bucht tycker det räcker att livsmedelsverket har kostråd som att vi ska äta mindre kött: Svenskarna då äter vi för mycket kött?Det måste varje enskild individ själv avgöra. Livsmedlsverket har ju rekommendationer som man ger kring hälsosamt kostråd osv. men sen är det upp till dig att avgöra. Inte att en politiker kommer och pekar pinnar på dig. Det tänker inte jag att göra.Och dessutom är ju svensk köttkonsumtion mer miljövänlig än utomlands, säger han:Om man tittar på FAOs undersökningar så visar det sig att svensk miljöpåverkan från animalieproduktion och mjölkproduktion har minskat väldigt mycket sedan 1990. Så vi är långt framme där. Oerhört långt framme internationellt.Men när jag går till källorna visar det sig vara en sanning med modifikation. Att de svenska utsläppen minskat beror framförallt att det finns färre kor än det gjorde 1990 står det i regeringens egna rapporter.    Det verkar ju inte som att vi är så mycket bättre än andra. eftersom minskningen beror på att vi har färre djur?Jag kan inte de siffrorna i detalj och är inte rätta personen att göra den analysen. Det måste man ju dissekera den som sitter med den kunskapen. Den kunskapen har inte jag att jag kan tränga in mig i det så djupt.Men att det har minskat kraftigt sen 1990 beror ju alltså i princip bara på att vi skaffat färre djur?Det kan jag inte säga jag har inga belägg för det.Hur har den svenska köttkonsumtionen förändrats de senaste 20 åren?Det går ju att man äter mer svenskt kött än tidigare men fortfarande är hälften import från andra länderMen äter vi mer eller mindre kött än tidigare?Jag kan inte exakt den siffran om det är mer eller mindre det törs jag inte säga.Sen 1990 har vi svenskar ökat vår köttkonsumtion med över 20 kilo per person och år.. En uppgång med 45 procent. Tidningar teve och radio har varit fyllda av reportage om att vi äter mer kött det har debatterats skrivits interpellationer och motioner. Den ökade svenska köttkonsumtionen har också behandlats i utredningar från svenska myndigheter som Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Livsmedelsverket.Det finns en rapport som heter Hållbar köttkonsumtion från Jordbruksverket. Känner du till den?Nej det gör jag inte.Utredningarna pekar på att om vi ska bidra till målet på ett klimatsmart jordbruk i sverige och utomlands måste vi svenskar äta mindre kött. Jordbruksverket har räknat ut att om svenskarna skulle äta skippa en fjärdedel av köttet vi äter. Alltså äta ungefär som vi gjorde för 20 år sen då skulle utsläppen av växthusgaser minska med 0,9 Mton om året. Det är mer än alla jordbruksmaskiner i Sverige släpper.Och gemensamt för alla de här rapporterna är att de föreslår politiska, ekonomiska styrmedel, olika former av köttskatter för att få oss äta mindre kött.   Där säger jag nej för man kan inte införa en köttskatt på ett ställe för i såfall måste det göra på globalt plan för annars greppar du inte det problemet.Alla era expertmyndigheter säger att det behövs politiska styrmedel för annars kommer det här inte gå. Har de fel Nej jag ifrågasätter inte deras syn på det här och det de rekommenderar de har säkert rätt men steget att jag som politiker säger att jag som politiker säger att nu ska vi införa en köttskatt det är för långt det är jag inte beredd att göra.Men utan ekonomiska styrmedel kommer det bli svårt att få svenskarna att äta mindre kött tror forskarna. Politiska styrmedel är det mest effektiva för att få till stånd en större beteendeförändring, säger Line Gordon på Stockholm Resilience Center. Det är akut. Ska vi klara målet om max 2 graders uppvärmning så måste vi börja nu. Det här är en omstyrning som vi måste göra de närmaste 15 åren . Det har man ju gjort genom hela historien, olika styrmedel. Jag tror att politikerna måste använda politiska styrmedel för att styra om konsumtionen. Men det har vi inte ens börjat att göra.Vi subventionerar ju köttkonsumtionen. Styrmedlet har ju varit att hålla låga priser. Det har ju varit ett väldigt viktigt incitament för hur vi har utvecklat hela vår livsmedelsstrategi, säger Line Gordon.Sedan Sverige gick med i EU har priserna på kött fallit dramatiskt. Samma köttbit som kostade 100 kronor 1990 kostar idag 69 kronor om man räknar bort inflationen.Det är den främsta orsaken till att vi äter mer kött.  Men inte heller att köttet blivit billigare kände inte Sven Erik Bucht till. Har köttet blivit billigare eller dyrare  Det kan jag inte säga. Jag har inte gjort någon prisjämförelse där heller.Nu är Sven Erik Bucht långt ifrån den enda politiker som inte vill lägga sig i hur folk äter. Anders Wijkman ordförande i regeringens Miljömålsberedning, har tidigare försökt ta upp frågan men möttes av ett massivt ointresse.Jag kommer ihåg när jag satt i den förra stora statliga utredningen klimatberedningen 2006 -2008 där hade vi frågan uppe faktiskt. Men det var lite som att tala med en vägg. Partierna var väldigt lite intresserade att gå inpå det. Oerhört känslig fråga att diskutera. Och det är lite konstigt. Vi är beredda att beskatta bilismen men att överhuvudtaget lägga sig i hur människor äter det har ju politiken hittills duckat förAnnica Carlsson Kanyama på Försvarets forskningsinstitut tror att politikerna är onödigt rädda för frågan:Det finns ju många som har klimatångest. Och en hel del skulle ju kunna acceptera en köttskatt för att man tycker det är rätt väg att gå så det kanske beror vem man lyssnar på vem man frågar och vilka ens väljare är.  

Matens Pris: Köttet och politiken

För mycket socker kan göra dig tjock, men EU:s experter kom fram till motsatsen. Daniel Öhman och Malin Olofsson granskar hur det gick till. Här är historien hur sockerlobbyn påverkat vår syn på mat. Guide: Myter och sanningar om sockerLäs mer: EU-panelens sockerkopplingar Hela Efsas svar Ekot om industrins påverkan Forskare helvänderIn English: Sugar industry behind EU advise on nutritonSockerhyllan på affären är bara en meter bred, ändå får vi ungefär 15 procent av våra kalorier från socker. Det beror på att socker finns lite här och var idag. Det är dolt. Så att det är mycket svårare att undvika.I dagens Matens pris ska vi granska hur det kommer sig att vi började äta så mycket socker att vi blivit feta och sjuka. Vi tittar närmare på sockerindustrins lobby metoder.Men först ska vi till en åker i västra SkåneHär kan man odla nästan vad som helst. Men så långt ögat kan se odlas här sockerbetor.Innan Christian Radby började odla betor här i Furulund en dryg mil norr om Lund, gjorde hans far samma sak. Det är från Christians och andra skånska bönders åkrar som nästan allt socker i svenska livsmedel kommer ifrån. För bönderna är det en lönsam affär. Få andra grödor har gett bättre avkastning. Jag odlar 500 ton. Det är ingen gröda det pratas så mycket om som om sockerbetor, säger Christian.Egentligen är det lite märkligt att vi odlar sockerbetor här på Skånes bästa jordar. För att använda Livsmedelsverkets ord: Det finns inga positiva effekter på hälsan av att äta socker.Men av någon anledning har sockret fått en särställning inom det europeiska jordbruket och skyddas med hjälp av höga tullar från konkurrende import av rörsocker från Latinamerika.Vi svenskar sätter i oss kopiösa mängder socker. Över 40 kilo per person och år.Det motsvarar nästan två ballerinapaket eller en liter läsk om dagen. Men att vi äter så mycket socker är inget nytt.För att förstå varför det har blivit så här måste vi resa tillbaka i tiden. Till 30 talet.Filmen sockerskrinet hade premiär 1938. Filmen var ett samarbete mellan Sockerbolaget och Svensk filmindustri.I huvudrollerna som det förälskade unga paret som reser runt i Sverige var två av Sveriges mest folkkära skådespelare och den sågs av närmare en miljon svenskar.Ulrika Torell är intendent på Nordiska museet och har studerat sockrets historia Sockret blir en problemlösare, det blir modernitetens emblem, berättar hon.Sockerbolaget som hade monopol på sockertillverkning var ett av Sveriges största företag. Det som var bra för sockerbolaget var bra för Sverige. Man bestämmer sig politiskt för att satsa på svensk sockerproduktion som får statsunderstöd.Det allt billigare sockrets sågs som den ultimata näringskällan. Så nu kan vi ge folket mat på ett billigt och bra sätt men då måste folk börja se det som en basvara, säger Ulrika Torell.Staten och Sockerbolaget hjälptes åt att förändra sockrets image Från lyxprodukt för överklassen till billig energi för arbetarklassen. Maten börjar sötas mycket mer. Näringsläran säger så här man ska kanske inte sleva i sig sockret rent men man kan använda det till väldigt mycketMåltavlan var de svenska hemmafruarna. En kampanj för konservering av frukt och bär inleddes. Sockerbolaget lägger upp intrikat propaganda där de drar in myndigheter skolkök och det skriver läroböcker där det här budskapet förs ut, säger Ulrika Torell.Propagandan tog skruv. Sockerkonsumtionen steg till 50 kilo per person och år. Mer än vi äter idag. Men när den industriella matproduktionen tog fart på 50-talet och kvinnorna började gå ut i arbete blev de oroliga på sockerbolaget. Man såg framför sig att kvinnorna inte ville konservera, de vill göra annat så då är man rädd för livsmedelsindustrin. Man såg inte att det var den här potentiella storkunden.Men sockerproducenterna oroade sig i onödan för den industriella matproduktionen. Det som hänt är att sockret inte längre syns utan är dolt i andra produkter.Det fanns ju en viss poäng i deras argument då. Om vi skulle äta frukt och bär på vintern så behövde de ju konserveras, och då funkade ju socker jättebra.Men nu trots att vi har frysar som vi kan fylla med sommarens bättre och så kan vi köpa färsk apelsinjuice och frukt året runt.Så äter vi ändå lika mycket socker som vi gjorde då.Det som hänt är att sockret flyttat från något som vi valde själva till något som industrin lurar i oss. Vi besöker Örtofta sockerfabrik i nordvästra Skåne. Fabriken har funnits här sen sekelskiftet men det gamla Sockerbolaget finns inte längre. Först köptes det upp av danska Danisco och sen av tyska Nordzucker. Svenskt socker ägs nu av tyska sockerbönder.Sedan 30-talet har företagets roll förändrats drastiskt. Idag är de framförallt en underleverantör till industrin.Svenskarnas totala sockerkonsumtion har stått rätt still eller till och med backat något. Men sockret har blivit osynligt och ingår nu i färdigmat, läsk och godis. 85 procent av de dryga 40 kilo socker som vi svenskar sätter i oss per år kommer från så kallade förädlade livsmedel.Invertsocker, fraktionssocker, dekorationssocker, sockerlösning flytande specialprodukter smaksatt sirap är bara några av de produkter som de nu levererar till industrin.Men det är inte bara företagets roll som förändrats Det är också samhällets syn på socker.En fetmaepidemi har drabbat västvärlden.Till en början skyllde de flesta på den feta skräpmaten. Men så upptäckte forskarna något: Även sockret gjorde oss feta och sjuka.Men hur kan vi bli fetare av socker idag än förut om vi inte äter mer än vi gjorde förr. Jo en av orsakerna är antagligen att vi får i oss socker på ett annat sätt än förr. Det handlar om de sötade dryckerna.1980 drack vi 40 liter läsk å andra sötade drycker. 20 år senare hade siffran stigit till 100 liter per år. En av orsakerna är att socker i flytande form som läsk i princip inte mättar alls. Att vi dricker mer läsk betyder inte att vi äter mindre. Tvärtom den totala mängden energi vi sätter i oss har ökat med tio procent sedan 1980.Det finns så klart flera orsaker till att vi blir fetare Mer skräpmat mer kött, mer stillasittande liv är några.Men sockret och framförallt läsken har antagligen spelat en stor roll.Idag är de flesta myndigheter och forskare världen över eniga om att socker är skadligt av en radolika anledningar. Wulf Becker är chefsnutritionist på Livsmedelsverket. Det finns många olika typer av hälsoutfall som är kopplade till sockerintaget, säger han.Den som äter mycket socker löper större risk att bli tjocka, få diabetes, hjärt-, kärlsjukdomar och näringsbrist.I takt med att bevisen blir allt starkare har fler och fler länder och organisationer utfärdat kostrekommendationer som förespråkar en minskning av vår konsumtion av socker till tio eller fem procent av det totala energiintaget.Men på Nordic Sugar tycker man att debatten blivit skev. Lars Bo Jørgensen är ansvarig för nutrition där å han säger att man inte kommer få bukt med fetman bara för att folk äter mindre socker. Det är en onyanserad och riskabelt sätt att lösa problemet på, säger han.Inom branschen råder en stor oro. Trots att man varit så framgångsrik på att gömma sockret i färdigmat faller konsumtionen i de flesta rika länderna. Folk har fått en allt för negativ bild av socker säger Lars Bo Jörgenssen. För att se till att korrekt vetenskap om socker når allmänheten har Sockerbranschen i många år sponsrat vetenskapliga studier. Men det här att finansiera forskning kan slå fel.Det gäller att vara försiktig säger han, så att det inte uppfattas som att vi beställer forskningsresultat för det vill vi inte. Men, säger han, vi blir promoverade när så mycket osanningar sprids så vi måste agera.En utlösande faktor var den senaste rapporten från Världshälsoorganisationen WHO. Som kom i våras.I sina nya rekommendationer skriver organisationen att det finns tydliga vetenskapliga bevis för att sockret orsakar viktuppgång och att man inte bör få i sig mer än tio procent av sitt energiintag från fritt socker. Helst inte mer än fem procentNordic Sugar och deras europeiska branschorganisation gick i taket.Det finns dock inte något sådant starkt vetenskapligt stöd för, att det fastställda gränsvärdet på 10 E% fria sockerarter kommer att ha någon positiv inverkan på hälsan, skrev de.I Nordic sugars senaste årsrapport skriver företaget att man varit för passiv. Att man måste bli mer offensiv i debatten. De har ett ess i rockärmen. Den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa. Vi baserar oss på fakta, vetenskaplig fakta och det är det som Efsa gör.När den europeiska livsmedelsmyndigheten granskade sockrets inverkan på hälsan kom de 2010 fram till att det inte fanns några vetenskapliga belägg för att socker är så skadligt att det motiverar gränsvärden. Efsa säger Lars Bo Jörgenssen, till skillnad från WHO, har baserat sin rapport på fakta.Jag blir förvånad. I arbetet med det här programmet har jag läst väldigt många vetenskapliga rapporter om socker och hälsa de allra flesta har kommit fram till att för mycket socker är skadligt för oss på det ena eller andra sättet. Hur kommer det sig att Efsa uppfattat forskningen på ett annat sätt.Jag bestämmer mig för att ta reda på hur det gick till när den europeiska livsmedelsmyndigheten kom fram till sina slutsatser.Det första steget mot nya Europeiska näringsrekommendationer tas en kylig och dimmig vårdag 2006 i Parma.Sverige och Norden ligger långt fram i arbetet med dietary guidlines. Ett par år tidigare kom de första nordiska näringsrekommendationerna.Wulf Becker från Livsmedelsverket är en av stjärnorna. Som en av de första talarna får han berätta om det svenska exemplet, för där var sockret självklart något som skulle begränsas: Vi har haft rekommendationer om att begränsa sockret sedan 1980.Mötet i Parma är ett startskott för att komma fram till nya oberoende näringsrekommendationer. Så mycket hade hänt i omvärlden. Inte minst på sockerområdet.De senaste åren hade allt fler studier kommit som visade att socker inte bara skadade tänderna, utan också var med och orsakade fetma. Något som även medierna upptäckt.Folk var på väg att vakna.I såväl de nordiska som världshälsoorganisationens senaste rekommendationer fanns tydliga rekommendationer på att hålla sockerkonsumtionen under tio procent av det totala energiintaget.Wulf Becker hoppades kunna övertyga även den Europeiska Livsmedelsmyndigheten att sätta en övre gräns. Mycket var det här med näringstätheten. De som har ett lågt kaloriintag måste man begränsa socker för annars blir det för lite näring. Sen har det kommit fler studier om diabetes, och vikt och hjärt- och kärl som har styrkt det här.Men kanske borde Wulf Becker ha anat oråd redan där och då i Parma. För tittar man i deltagarlistan i diskussionsgrupperna så finns det alla skäl att tvivla på att de nya riktlinjerna ska bli oberoende från industrin.Visst finns där experter från ländernas livsmedelsmyndigheter. Men i övrigt ser det snarare ut som en branschfest för de stora livsmedel och sötsaksproducenterna.Unilever, Kraft Heinz, McDonalds, ett tyskt sockerföretag, World sugar research, som är en lobbyorganisation för sockerindustrin, Flera branschorganisationer för läskedryckstillverkare, och för godis och kakproducenter, köttproducenter, Kelloggs. Ja kort sagt i princip alla de man minst skulle vilja prata med om man ska ta fram en hälsosam kost.Grönsaks och fruktbranschen tycks vara de enda som inte blivit inbjudna.Wulf Beckers presentation gick i alla fall bra. Han valdes in till en speciell expertgrupp som skulle komma med underlag och rekommendationer om socker och andra kolhydrater till en av Efsas paneler som skulle fatta det slutgiltiga beslutet.Det var en liten grupp och enligt Wulf var de snart överens om att det vetenskapliga underlaget de lämnade ifrån sig klart borde räcka för att komma med en rekommendation med en tydlig övre gräns för tillsatt socker.Vi hade i något skede förslag på en övre gräns i likhet med de nordiska näringsrekommendationerna.Det fanns en god vetenskaplig grund? Ja tillräckligt bra i alla fall.Så blev det inte. Snarare tvärtom. På punkt efter punkt dömer Efsa ut den vetenskapliga grunden för att socker skulle vara skadligt.Karies: Nepp.Diabetes: Nix.Näringsfattigare kost: Nej, inte det heller.Och ökad kroppsvikt: Studier hittar ingen koppling mellan totalt sockerintag och fetma, snarare det motsatta.Så skrev Efsas panel i rapporten.Man kan tycka att professor Wulf Becker skulle gå i taket när han såg vad som hänt. Men han verkar inte vara den typen. Det är väl sånt man får acceptera. Vi hade ju lämnat över till dem. Det var ju panelens beslut. De har gjort en annan bedömning.Men innan rapporten publicerades skickades den ut på remiss. En av dem som tog emot rapporten var doktor Chizuru Nishida från Världshälsoorganisationen.När hon såg vad Efsas panel hade skrivit kunde hon inte tro det var sant. I avsnittet där sockrets påverkan på kroppsvikt diskuterades hade Efsa helt ignorerat WHO:s senaste systematiska granskning.Det samma gällde American Heart associations senaste. Och slutsatserna.Ja de var helt uppåt väggarna.Det här skrev hon i sitt remissvar. Men inget hände. Rapporten förblev som den var.När rapporten publicerades var formuleringarna kvar. Det fanns ingen vetenskaplig grund för att sätta en övre gräns för socker.Jag bestämmer mig för att kontrollera det mest kontroversiella avsnittet i Efsas rapport. Det om socker och övervikt. Jag vill veta vem som betalt de studier Efsa grundar sina slutsatser på.Det visar sig att fyra av fem studier som Efsa använder för att ifrågasätta kopplingen mellan hög sockerkonsumtion och ökad vikt har ytterst diskutabla finansiärer.En är delfinansierad av den amerikanska godistillverkaren M & M Mars och två av den Europeiska sockerindustrins organisation.I avsnittet om läskedrycker skriver Efsa visserligen att det tycks finnas ett visst stöd i forskningen för ett samband. Men poängterar att detta ifrågasätts av en amerikansk vetenskaplig studie.Det Efsa missar att berätta att en av författarna till den här studien jobbar för den amerikanska läskindustrin som också betalt rapporten.Jag kontaktar Efsa och ber om en intervju. Men det får jag inte. Skriftliga svar får jag på några av mina frågor. å en talesperson kan tänka sig läsa in svaren i en mikrofon. Men några följdfrågor får jag inte ställa. Det spelar ingen roll om en studie har finansiering från oberoende källor eller industrin. det som är viktigt är hur studien är gjord, säger talespersonen.Efsa säger alltså att det inte spelar någon roll om en studie är finansierad av industrin eller ej. Men stämmer det?Maria Bes Rastrollo professor på Navarra universitet i Spanien har gått igenom ett stort antal forskningsrapporter om sockersötare drycker och viktuppgång. Resultatet av undersökningen publicerades i en ansedd vetenskaplig tidskrift.Det är fem gånger högre sannolikhet att forskare som finansierats av sockerindustrin kommer fram till att socker inte påverkar vikten, säger hon. Hennes forskningsresultat har bekräftats i andra studier.Att en vetenskaplig studie finansierats av ett särintresse betyder inte med automatik att den är dålig. Bara att risken är större.Så går det att säga något om det i det här fallet?Det kanske tyngsta argumentet som Efsa anför talar emot en koppling mellan att äta mycket socker och viktuppgång är en studie som publicerades i International Journal of Obesity år 2000.Finansiering kom bland annat från den europeiska sockerindustrin.I slutsatserna kan man läsa att personer som ätit en kost med mycket socker minskade i vikt jämfört med en kontroll grupp. En av författarna var den världskände danske professorn Arne Astrup.Och jag träffar honom i KöpenhamnHan säger på den tiden kring millennieskiftet verkade det som att sockret inte var så farligt. Men, säger han, det där har ju motbevisats senare. Jag har svängt 180 grader. Nu varnar jag och säger att för mycket socker är dåligt.Så det verkar alltså som om Efsa inte bara valt studier som haft tveksam finansiering. De har också valt studier som till och med författarna tagit avstånd ifrån.Hur blev det så här? Det vet jag inte men jag hittar en möjlig förklaring.Panelen som skrivit den rekommendationen om socker. består av 21 ansedda forskareAlla panelmedlemmar i Efsa måste lämna in ett så kallat declartion of interest och när jag går igenom den framgår det tydligt att Efsas experter långt ifrån är oberoende. Flera har uppdrag för livsmedelsindustrins forskningsorganisation ILSI. Vad värre är, nästan hälften, 8 av 21, har eller har finansiella kopplingar till företag som säljer socker eller andra sötade produkter.Det handlar om konsultarbete, styrelseuppdrag och forskningsanslag. Bland företagen återfinns, Coca Cola, Pepsi, Kelloggs och Daniscos sugar.Martin Pigeon på organisationen Corporate Europé Observatory, som jobbar med att belysa företags lobbyarbete i EU säger att det är oacceptabelt och att det strider mot Efsas egna regler.Men Efsas talesperson säger att ingen av panelmedlemmarna trots de finansiella kopplingarna till industri hade någon intressekonflikt och att de inte låtit sig påverkas av sockerindustrin.Vi återvänder till Lars Bo Jörgenssen på Nordic Sugar. Kommer ni ihåg? Det var ju den här Efsarapporten han hänvisade till som den mest vetenskapliga. Jag berättar om de finansiella kopplingarna men han tror inte att panelen påverkats av det. Och att forskare oftare kommer fram till ett resultat som gynnar den som betalar behöver ju inte betyda att resultatet är fel säger han.Men Chizuru Nishida på WHO påpekar att det är ju märkligt att Efsa kommit till så annorlunda resultat än alla andra. Det är synd att Efsas slutsatser är så udda, och det är väldigt bra att ni granskat experternas intressekonflikter och finansieringen av studierna. Jag tycker det här är väldigt viktigt och måste tas i beaktande.Så kontentan är att vi bör äta mindre socker. Men livet behöver inte vara så tråkigt ändå. Det är det tillsatta sockret som är farligt. Möjligen kan man också vara lite försiktig med processade söta fruktjuicer. Men sockret som finns i bär och frukter är bundet till fibrer.Och så är det en vanesak också. Jag har börjat göra egen müsli och nu sockrar jag den väldigt lite. Bara lite äppeljuice mest för smakens skull och nu är det ju inget gott med de här köpmuslina.På morgonen, eller efter träningspasset, finns det något bättre än en smoothie?Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se  

Matens Pris: Sötsakerna och sockerindustrin

Med frikostiga donationer till politiker vill storföretag i Kalifornien få mer vatten från floderna längre norrut. Samtidigt är innevånare kritiska och menar att det skulle ödelägga regionen. Det här är det andra av två avsnitt om nötproduktion i torkans Kalifornien i serien Matens pris. Hör första delen här: Vattnet och nötternaMalin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se

Matens Pris: Extrapodd - Kriget om vattnet

Amerikanska jättar dominerar en växande marknad för nötter och i torkans Kalifornien startas nya odlingar. Daniel Öhman och Malin Olofsson berättar om samhällen utan vatten och om hållbara alternativ. Grafik: Så mycket vatten går åt till dina livsmedelNyheter: Nötodlingar vattentjuvar, ICA om inköpenMatens pris handlar i dag om vatten. Men inte vattnet vi dricker utan det dolda vatten som går åt för att produceramatvarorna i affärerna. Mycket av produkterna odlas med hjälp av konstbevattning i områden som inte alls är lämpade för det. Det som händer då, är att det livsviktiga dricksvattnet är på väg att sina.I nöthyllan i en butik i Stockholm finns mycket nötter. Vi har hört hur nyttiga de är med bra fetter protein och näringsämnen. Och de är ett vegetariskt alternativ till kött.Sedan millennieskiftet har försäljningen mer än dubblerats. Mest av allt äter vi av mandlar. Över 6 000 ton importeras varje år, det vill säga en tredjedel av alla nötter i till Sverige.Men mandlarna e törstiga. En enda mandel kräver 4 liter vatten.I butiken ser vi ingen märkning som visar vilken region nötterna kommer ifrån, det står bara USA på påsarna. Men nio av tio mandlar som säljs i världen kommer från Kalifornien, där just vattnet är på väg att ta slut.Mandlarna skulle kunna odlas på annat håll. Vi ska berätta mer om det sen men först beger vi oss till Kalifornien.Från Hilltop Ranchs enorma fabrik kommer mandlar till alla de största kedjorna i Sverige. Varje år producerar de 25 000 ton mandlar. Det är fyra gånger så mycket som vi äter i Sverige på ett år. Företagets vd och grundare Dave Long visar med raska kliv runt på fabriken som är sista anhalten innan mandlarna skickas på export.Det är nästan folktomt inne i fabriken. Från ett grovt rör smattrar mandlar ut på ett löpande band. De trasiga mandlarna har redan sorterats bort.10 ton mandlar i timmen passerar här varje dag. När en truck passerar tittar föraren förvånat på oss. Han är inte van att se människor här.Maskiner gör det mesta av arbetet här. Sorterar bort stenar, En laser letar efter eventuella glasbitar och en tredje maskin sorterar mandlarna i olika.Dave Long köper mandlar från över 300 odlare spridda över hela Central Valley som området i Kalifornien vi befinner oss i heter.Vi kommer in i lagret. Jättelika trälårar längs med väggarna så långt ögat kan se.Utanför gassar solen. Som vanligt. När jag är här i november är det fortfarande torka i Kalifornien. Få platser är så torra som här i Central Valley där huvuddelen av Kaliforniens en miljon ton mandlar odlas. Vattnet som normalt kommer i kanaler från floderna i norr har börjat sina.Men trots torkan planteras nya träd. 100 000 acres bara i år. En yta som motsvarar 22 gånger 22 meter.Dave Long säger att det är logiskt. När priserna går upp så planterar fler träd.Fast kanske blir det ändå för många träd nu. Priserna har gått upp i flera år. Från två till åtta dollar per kilo på bara några år. Priserna kommer gå ner tror han och menar att det är synd.Precis intill fabriken ligger en mandelodling. Spikraka rader med träd, 316,3 per hektar. Inte ett ogräs. Varje träd har en egen ledning som förser den med perfekt mängd vatten.En brunn försörjer den med vatten.För en tid sen tvingades de göra brunnen djupare. Vattnet högre upp hade tagit slut.Plötsligt ser han bekymrad ut.Hittills har vem som helst kunnat borra efter vatten. Men när många borrar så sjunker grundvattnet och man måste borra allt djupare.Nu när du hör det här har väderfenomenet El Nino dragit in över Kalifornien, och det har kommit en del regn. Men det är långt ifrån säkert att regnet kommer hjälpa.När så många borrat djupt ner efter vatten pressas marken ihop. Håligheterna där vattnet fanns försvinner. De kommer inte tillbaka även om regnet kommer.Och, säger han, om torkan kommer tillbaka efter regnet kommer allt grundvatten i Kalifornien ta slut.Central Valley är en av USA:s viktigaste, och yngsta jordbruksregioner. En bergskedja skiljer den från kusten och metropolerna San Fransisco och Los Angeles.Jorden är bland den bästa som finns i USA, Men innan man byggde kanaler som ledde ner grundvatten från floderna i norr var det få som kunde odla här.Nu när torkan är inne på sitt fjärde år är det bara de bönder som varit här längst som får något vatten från kanalerna. De andra måste borra.Det är snart skymning när jag träffar Brad Gleason på Harrys Ranch. En megakrog mitt i ingenstans vid en vägkorsning.Brad är sen. Ett möte drog ut på tiden men han fick lift med ett kompis som kunde flyga honom hit.Den senaste tiden har mandelodlarna fått mycket skit i pressen. Mandelodlingarna står för en tiondel av all vattenanvändning från jordbruket i Kalifornien. Merparten av mandlarna exporteras. I tidningarna står det att de exporterar vatten.Brad tycker det är orättvist. Mandlarna är inte sämre än andra grödor, men ger större intäkter.Men det är inte riktigt sant. Grödor som man planterar år från år kan man strunta i att plantera när det är torka. Mandelträd och pistageträd måste vattnas hela tiden. Det är en långsiktig investering. Tre till sex år tar det innan man kan skörda.   Torkan är ett problem för oss, säger Brad, men vi är inte bovarna. Vi försöker bara få våra träd att överleva.Tvärtom tycker han att nötbönderna behandlas illa. De senaste åren har Brad liksom många andra inte fått något vatten från kanalerna.Det finns vatten i floderna norr om dalen. Det skulle kunna ledas hit. Flera av hans brunnar har sinat å nu har han tvingats borra ny. Men grundvattnet här på den västra sidan av dalen särskilt så djupt ner är illa lämpat för nötodlingarna, det är salt och efter en tid blir jorden obrukbar.Vi åker ut för att titta på hans odlingar. Vid sidan av vägen ligger träd uppdragna med rötterna. Vi var tvungna att ta bort dem säger Brad. Det salta grundvattnet förstörde marken. Träden klarade inte det.Med Kaliforniska mått är Brad ingen av de allra största odlarna. I Sverige skulle han spöa de största godsherrarna. 6 000 hektar.1 600 000 träd. Det är nästan lika många träd som det finns äppelträd i Skåne.Vi svänger in på en skumpig väg mellan två pistageträdodlingar. För första gången ser jag lite vatten. En stor pöl med vatten och gegga sen brunnen de håller på att borra. Det ser ut som en oljerigg.Nästan 600 meter ner i marken borrar de, till en kostnad av 7 miljoner kronor. Vattnet där nere kommer troligen från förhistorisk tid. Det kommer ta hundratals kanske tusentals år att fyllas på igen om det tar slut.Det finns inga garantier när man borrar så här djupt, ingen vet egentligen hur vattentäkterna ser ut där nere. Ibland verkar brunnen funka bra. Och så plötsligt efter bara något år sinar den.Brad har dock ändå hopp om framtiden. Kanske måste en del bönder lägga ner. Men det kommer inte vara mandlar och pistagenötter som försvinner. Utan grödor som ger lägre intäkter. Ska man ha råd att köpa vatten måste man få bra betalt. Då är mandel och pistagenötter bra grödor.Mandelskörden i Kalifornien väntas i år bli en miljon ton. Det utgör 80 procent av hela världsproduktionen.Solen gassar i den lummiga parken några hundra meter från rymdstyrelsen Nasas högkvarter i stadsdelen Pasadena i östra Los Angeles.  Cedric David slår sig ner vid ett picknicbord och plockar upp datorn. Som utlänning får jag inte komma in i Nasas byggnad. Det tar månader att få ett tillstånd.Nasas satelliter kan mäta från rymden hur vattnet försvinner. Cedric klickar upp en länk. En karta över USA som zoomar in på Kalifornien och Central Valley. Ett räkneverk flyttar tiden framåt mot nutiden. Färgen ändras från gul till orange till djupt röd det betyder extrem torka.Hur Nasas satelliter kan räkna ut det här är lite svårt att förklara. Så vi lämnar det här.Hur som helst har extremt mycket vatten försvunnit. 42 kubik kilometer vatten. Det kanske inte säger så mycket men tänk dig en sjö som är tio meter djup. För att rymma så mycket vatten skulle den sträcka sig 64 kilometer i varje riktning. Så mycket vatten har försvunnit.Det är helt ohållbart säger Cedric, även om torkan tar slut kommer vi tömma grundvattenreservoarerna - inte om tusen år - utan inom vår livstid. Vatten försvinner även när det inte är torka.När de rika storbönderna borrar djupare och djupare, blir även deras grannar lidande.De starka pumparna suger inte bara från vattentäkten utan också från sidan från grannarna. Det här skapar spänningar i dalen. För det finns de som inte har råd att borra djupare.Janaki Jagannath är jurist och jobbar för en organisation som erbjuder gratis juridiskt stöd till låginkomsttagare på landsbygden. Allt vatten här är privatägt av jordbrukarna. Trotts att tusentals människor jobbar på fälten är det ingen som har tänkt på deras rättigheter. Som rent vatten tillexempel.I det lilla samhället som vi går omkring i är det torrt på de små trädgårdsplättarna. Vi är helt omringade av mandel och pistageträd. Men till skillnad från bönderna får invånarna här inte använda vattnet till att vattna med, fruktträden i trädgårdarna torkar ut. Och på sommaren, när temperaturen ofta når över 30 grader, blir det jobbigt för barnen som inte kan svalka sig någonstans.Att tappa upp vatten i en liten uppblåsbar pool är inte att tänkta på.Mellan de två samhällena Cantua Creek och El Porvenir går en kanal. De bönder som odlat marken länge häromkring får delar av sitt vatten härifrån. Det är också källan till bybornas vatten.  Ett reningsverk ska göra det rent men det är gammalt och funkar inte något vidare. Nu håller själva marken som husen står på att försvinna.På ett år har marken som husen står på sjunkit med 30 centimeter.Ni kommer kanske ihåg vad Dave Long sa. Han som ägde mandelfabriken. När för många tar för mycket vatten ur marken pressas den ihop. Då sjunker den.På gården utanför sitt hus står Jennifer Rodriques framför en spis. Vattenledningarna är trasiga så det går inte riktigt att vara inne i köket. och den senaste månadens vattenräkning hamnade på 400 dollar. Jag dricker det aldrig, berättar hon.4 000 kronor i månaden för vatten man inte kan dricka. Innan Janakis organisation, grep in tvingades de själva köpa vatten, Nu kommer det vatten på flaska då och då.Jennifer är en av få som talar engelska här i Three Rocks, eller El Porvenir, sanningen som det heter på spanska.Nu är hon rädd till och med för att duscha i vattnet. Huden blir torr och hon får eksem säger hon.Förr i tiden fanns det brunnar här. Men de har sinat berättar Janaki.Att borra nya brunnar skulle inte lösa något. Långvarigt bruk av konstgödsel och bekämpningsmedel har förorenat grundvattnet. Det är ännu giftigare än vattnet från kanalen.Det är ett litet samhälle. Många här har blivit arbetslösa sedan allt fler odlare i området slutat odla grönsaker och gått över till nötter.Jennifer ska flytta till ett annat hus i byn. Hon är glad för att komma från huset med de läckande ledningarna. Men också lite orolig.Det nya huset ligger bara tiotalet meter från pistageträden. Hon är orolig för flygplanen.Planen kommer på kvällen och sprayar någonting. Hon vet inte vad det är de sprayar. Men det luktar som ruttna ägg Man blir yr och får ont i huvudet säger Jennifer. Och min son har svår astmaAtt spraya bekämpningsmedel så här nära byn, om det nu är det de gör är förbjudet även i Kalifornien. Men kontrollen är dålig berättar Janaki. Staten bryr sig inte om de här områdena.Människorna som jobbar inom jordbruket här lever bara tre fjärdedelar så länge som genomsnittet.Jag frågar vem som äger farmen. Jennifer vet inte det.I efterhand lyckas vi hitta ägaren. En fastighetspamp från närmsta storstaden Fresno. Men vi får inte tag på honom och kan inte fråga vad det är de sprayar på fälten. Man kan jämföra det med en diskho säger hon. När disken ligger huller om buller tar den mycket plats. Men när man staplat upp den flyttar den sig inte hur mycket vatten man än håller på. De håligheter som en gång fanns är borta för evigt. Nu hotas hela infrastrukturen i dalen säger hon. Marken är väldigt platt. Och vattnet från kanalerna rinner framåt tack vare en marginell lutning. Även små förändringar kan sabba allt.Hon är orolig. Så här kan det inte fortsätta. Någonting måste hända.Bonden Paradali sladdar in på gården. På tomten odlar de grönsaker till familjen. En bit utanför byn granatäpplen för export och så plockar han tillsammans med de andra byborna mandlar och valnötter och lite pistagenötter uppe i bergen.Jag har fått lift hit med två män från exportföretaget som köper deras varor. De hjälper också till att tolka.Jag hoppar upp på sidovagnen till motorcykeln och vi åker iväg genom fälten där de odlar granatäpplen.Hälften av de låga träden är redan inpackade i lera. För att skydda dem mot iskylan på vintern.Valnötsträden vi passerar är stora och gamla. De levererar fortfarande. De bästa kan ge 300 kilo på ett enda träd. Vi stannar till vid det största.Hur gammalt är det frågar jag. Min farfar vet svarar Paradali med ett skratt. Kanske mer än 150 år.Några getter ligger under trädet och idisslar. Jag plockar upp en nöt från marken och smakar på den. Smaken är intensiv.Byn vi befinner oss i ligger uppe i bergen i södra Uzbekistan nära gränsen till Tadjikistan, 40 mil söderut, Afghanistan.Uzbekistan har ända sedan Sovjetunionens splittring styrts av diktatorn Islam Karimov i vad som närmast kan liknas vid ett korrupt familjevälde. Internationellt har det blivit rubriker i tidningarna när det kommit fram att hans säkerhetstjänst kokat oppositionella i olja. All mark i Uzbekistan ägs av Staten, bönderna får hyra landet mot en avgift. Men de vilda nötterna har inte staten samma kontroll över. All produktion här är ekologisk och de vilda nötterna som plockas är Fairtrade-märkta.Pardali och de andra pekar upp på bergskammen långt bort i fjärran, det är nätt och jämt jag kan se träden. En dryg kvadrat kilometer av mandelträd finns det där uppe. Sex ton kan det bli ett bra år.När de plockar nötterna rider de på åsnor, säger Pardali eller snarare, ibland knuffar vi åsnorna upp. Vi brukar stanna några dagar däruppe innan vi kommer tillbaka.Nötterna är lite mindre än jag är van vid. Smaken är mer intensiv. Koncentrerad.Dels beror det på att de inte vattnas, dels på att det är andra sorter än de som odlas i Kalifornien. Klimatet är som sagt extremt, heta somrar, iskalla vintrar och 300 soldagar. Det är torrt. De träd som växer här måste vara tåliga. De produktiva mandelträden från Kalifornien skulle inte klara en säsong här.Forskningsrapporter som jämfört vilda pistage- och mandelsorter med de kommersiellt odlade har sett att de innehåller mycket mer av de fytokemikalier som stärker vårt immunförsvar och skyddar oss mot sjukdomarDe är glada i byn. Fairtrade-märkningen fungerar så att bönderna utöver det vanliga priset får en premie. Premien måste gå till något gemensamt. Nu ska de borra en brunn.Premien de fick från Fairtrade på 100 000 kronor borde täcka det mesta. Äntligen rent dricksvatten.Tidigare har de bara haft vatten när det kommit smältvatten från bergen. Annars måste de åka en halv mil för att hämta. Men nu ska det bli ändringVi åker vidare till en annan by. En skumpig grusväg. Gråa tegelhus bakom lika gråa tegelmurar.Men öppnar man dörren hittar man en trädgårdsplätt framför varje hus smäckfull med ekologiska grönsaker. I varje trädgård en egen specialitet. En del äter de själva en del torkas och exporteras.Elmira Bertagloni är uppvuxen i Uzbekistan men för det mesta bosatt i Österrike. För 15 år sen startade hon tillsammans med en lokal partner ett företag som exporter vilda nötter och ekologiska, bär frukter och grönsaker som det torkar själva.I början handlade det mest om att tjäna pengar. Först det ekologiska, en växande marknadsnisch. Fairtrade började de med mest för att en brittisk kund tjatade. Men med tiden har hon upptäckt att det känns bra också. I hjärtat. Som nu, byborna har fått råd att dra en gasledning till byn. Det kan bli 20 minus på vintern och husen är inte uppvärmda. Det traditionella sättet att överleva vintrarna har varit att stänga in hela familjen i ett rum och göra upp en eld på torkad koskit i ett hål i golvet på mitten. Sen sitter man där tillsammans för att hålla värmen. I vinter blir det bättre.Nötterna som i Kalifornien hotade hela delstatens vattenförsörjning räddar här liv. De gör bönderna mer oberoende från statens förtryck. De kan borra en brunn så de får rent vatten att dricka och slipper sitta i 18 graders kyla på vintern i ett hål för att hålla värmen genom att elda kobajs.Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se  

Matens Pris: Vattnet och nötterna

Matens Pris: Näringen och grönsakerna

Vem är det som får människor att välja en diet med större andel kött och fett? Vi kartlägger den amerikanska köttbranschens strategi för att få oss att äta mer kött - trots att stora miljöeffekter. Så kallade lågkolhydratdieter som bygger på stor andel kött och fett i kosten blir alltmer populära. Men dieterna har en stor miljöpåverkan och bygger på forskning som finansierats av den amerikanska köttindustrin. I sitt granskande reportage för Studio Ett testar reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman LCHF-kost och kartlägger den amerikanska köttbranschens strategi för att få oss att äta mera kött. Det här en del i serien Matens pris av Ekots Daniel Öhman och Malin OlofssonFotolicens: (CC BY 2.0)

Matens Pris: Dieten som skadar planeten

Visste du att maten du äter ingår i ett komplicerat globalt pengaspel? Matpriserna har blivit tätt sammankopplade med den finansiella marknadens upp- och nedgångar. Vem tjänar och vem förlorar på det? Banker och spekulanter tjänar pengar på den osäkra prisutvecklingen, medan fattiga konsumenter och bönder drabbas.Ekots Daniel Öhman och Malin Olofsson granskar i serien Matens pris.

Matens Pris: Spekulation i råvaror

En serie som granskar hur vårt växande prylberg påverkar klimatet och miljön. Ansvarig utgivare: Olle Zachrison

hubhopper

Prylarnas pris

hubhopper